---

Om Råda täcket, ett exempel på Finnväv eller Bohusväv

Nedanstående text är en avskrift nedtecknad av Kristina Eriksson som forskat kring det gamla Rådatäcket och sedan rekonstruerade det nya Rådatäcket som idag finns att se i Södra Råda timmerkyrka.

I oktober 2009 ordnades Hembygdens Helg på Historiska Muséet i Stockholm. De tog fram föremål som hembygdsföreningarna önskade se. Carin Rehnberg och jag träffades där. Där skulle finnas:

• Ten i guld från Hjälmkärr
• Vävnad i textil
• Klocka av brons
• Altaruppsats av trä
• Rökelsekar
• Tygtryck
• Täcke

Hembygdens helg var en stor tillställning. Vi såg den textila vävnaden kallad antipendiet i en monter. Vi hittade inte armringen. Rökelsekaret var utlånat till Karlstad musem.

Det som kallas Täcket fick vi se. Det låg upplagt på ett bord. Det kändes otroligt högtidligt att stå inför en klenod som finns kvar trots branden. Täcket togs in till Museet 1960. Täcket ser gammalt ut, slitet och i ton som gamla rosenblad. Kanterna är lagade med remsor på undersidan. En del figurer är ifyllda med ullgarn så omsorgsfullt att det knappas märks. Täcket är vävt som finnväv eller bohusväv.

Det finns en del litteratur att studera om den tekniken, tex Bonaderna från Skog och Överhogdal och andra medeltida väggbeklädnader av Anne Maria Franzen och Margareta Nockert från 1992. Täcket från Södra Råda är vävt med oblekt lingarn och rött ullgarn. Spegelns mönster, som är rätsidan framträder i det vita lingarnet, som är uppdelat i rader, varannan med fåglar på ömsesidor om ett träd, varannan med fyrfota djur i en fyrkant. Som inramning finns en enkel meanderbård, som någon gång växlar med en rad av fyrkantiga rosetter. Nedtills finns en bredare bård med diagonala stavar.

Tidigare har Rådatextilierna beskrivits av Vivi Sylwan i Fornvännen, Meddelande från Kungliga Vitterhets-, Historie-, och Antikvitetsakademien, 1924. Hon säger om antipendiet att krukan och liljan liknar 1300-, och 1400-talens italienska konst. Hon kan inte med bestämdhet fastslå vare sig tidpunkt eller tillverkningsort.

Täcket har i Södra Råda kallats för altarduk för att det använts som sådan. Ena långsidan är renare, den som hängt ned. Vivi Sylwan beskriver att täcket är hopsytt av två våder. Varje vävbredd är cirka 65-68 cm och längd 189 cm. Vävnaden är av samma typ som den bohuslänska s.k. ”finskevävnaden”, en benämning som allmänt förekommer i 1500 inventarierna. Den äldsta kända dubbelvävnanden i Sverige är Grödingevävnaden. Den såg vi uppsatt på en vägg i museet.

Linet i Rådatäcket är vänstertvinnat, grovt, oblekt och troligen asklutat. Ullgarnet är grovt, rödfärgat, till varpen högertvinnat och till inslaget vänstersnott, otvinnat. Ullen är bedömd som dels fina dunhår, dels grova fällhår, sålunda landfårras.

Vivi Sylwan jämför träd och djur med bl.a. Grödingevävnaden och en rödlakansvävnad från Skåne, där känd som Bäckahästen. Det gäller t.ex. svansens blomform och den lyftade framtassen. Hon är mera böjd att se djurets förebild vara ett lejon. Man har svårt att utifrån täckets mönster sluta sig till dess tillverkningstid, särskilt som det mest ser ut att gälla ren hemslöjd.

Den tidigaste dokumentationen om täcket i Södra Råda är från 1702: ”Päll utgammalt”. I kanten står senare tillskrivet ”finns ej”. 1724 finns antecknat ”Altardukskläde. Rött, något slitet, ett glt kläde på altaret något förslitet”.

Vivi Sylwan har inte funnit några stödjande uppgifter ur Södra Råda församlings äldre bouppteckningar om att ordet finske förekommer.

Täcket kan vara en genom knallar importerad vara hämtad från Bohuslän. Hon kan sätta tillverkningstiden till 1500-talet eller 1600-talets första årtionden. Men typen, som bär en någon valhänt folkkonsts prägel tillhör, om man här kan tala om typ, 1400- och 1500-talens medeltida ofta romanska formbehärskande vävnader.

Hon resonerar omkring vävnadsindustri och Rådaantipendiet och dubbelvävnad. Satsen om den nordiska kvinnans vävskicklighet har blivit ett axiom och detta troligen med rätta. Denna skicklighet går tillbaka till hedenhös.

En kvinna, Selma Johansson, föddes 1889 i Torsby i Södra Bohuslän. Hon var väverska och tog fram uppgifter om livet i hembygden från mitten av 1800-talet. Hon har skrivit om finskeväv. Mönster och materialberedning gick i arvfrån släktled till till släktled i äldre tid. Man vävde dessa finskatäcken för att pryda sitt hem och för att hålla husförhör, eller när kaptenen kom till rotemästaren och upprättade protokoll över hållen på soldattorpen.

Jag är intresserad av hantverk och ville gå vidare och väva ett täcke enligt originalet på Museet. Anita och Lennart Ericson och jag träffades där. Lennart fotograferade täcket, delade upp i rutor, numrerade och skickade tydliga bilder som jag ritat av. Jag har haft kontakter med Museet, fått skicka provmaterial och fått goda råd. Biblioteken gav historiska källor och kunskap om hantverket.

Täcket var klart sommaren 2021.

Södra Råda i juni 2022

Kristina Eriksson